Hepp blev ingen bil igår... Så gissa vad vi gör idag!
Har åter igen parkerat min rumpa i en bil. Var hemma runt 1 tiden i natt och kroppen känns helt överkörd.
Barnen fick stanna hemma med mormor idag. Känns hemskt att dom ska få tillbringa en dag till i en bil,bara för att mamma var dum och sålde sin bil. Idag bär det iväg uppåt. Närmar oss örebro där vi ska kika på en bil.

Jag hade haft bil igår om inte ägarna sumpat detta. Men men vi fick oss ett äventyr iaf!
Håll tummar och tår att jag hittar min pärla!

Idag bär det av neråt landet... Folk runt omkring mig har lite små panik över att jag inte har någon bil. Själv sitter jag mest och njuter av att inte ha det. Har alltid haft behovet av att ha en bil,eftersom jag bor utanför staden. Men nu känner jag absolut inget måste av det. Ska jag någonstans är det väl bara att ta cykel och försöka få plats med alla mina underbara barn. =) Ne skämt och sido... Jag behöver väl egentligen en bil(ganska stort behov av det) Men jag känner som sagt själv en lättnad över att inte ha det. Mer pengar till folket om man inte har bil. Dock kan jag ju inte ta mig till vännerna. Men det ordnar sig ju alltid på något sätt.

Så vi får väl se  vart det bär iväg,och om jag kommer hem med bil eller inte.
Ha en fortsatt trevlig dag!
Kram och puss

23 Juli bar det iväg på våran mini semester. Målen var att hälsa på Pippi och hennes vänner på Astrid Lindgrens Värld.Vi stannade till den 25 Juli, sen fortsatte vi vidare till Kolmården för att titta på alla djuren som bor där.
Vädret var som sagt inget att skryta med,men vi hade trots detta jätte mysigt.

Astrid Lindgrens Värld 23/7-25/7-10

Stugan i Vimmerby 11kvm

I detta trånga boende sov vi i.




Lotta hus

Kling och Klang



Ronja Rövardotter

Haley och "Ronja"

Lilla staden

Lilla staden

Haley

Nils Karlsson Pyssling



Emil i Lönneberga



Casper

Törnrosdalen

Pippi

Kolmården 25/7-27/7-10








Dessa bilder får avsluta detta inlägg idag. Kommer mer bilder i nästa inlägg!
Natti Natti

Då var man hemma till vardagen och verkligheten igen. Har varit skönt att komma bort i några dagar och bara va. Inga måsten. Men borta bra men hemma bäst. Casper längtade hem till sin bil säng och sina leksaker. Haley är mest hela tiden sur. Inget duger och inget är kul. Lagom härligt humör har den damen.
Men det är väl så det ska vara.

Har massor med bilder att lägga upp,men det får bli ett senare projekt.Nu ska det ätas och barnen ska få lek kompis på besök!

Puss och kram

I morgon far vi ifrån denna lilla håla,för att tillbringa vår tid någon annanstans!
Så här kommer det bli inläggstorka i nästan en vecka!
Ha en underbar vecka!
Kramar

Ibland blir det verkligen inte som man tänkt sig med livet.... Men det visste man ju redan sen man föddes.
Igår var det ju som sagt Hampus 2 månaders dag. Dagen slutade med att ligga över natt på kss.
För ca 3 veckor sedan fick han en slags frånvaroattack. Med det menar jag att han försvann med blicken och vi fick ingen kontakt med honom.Ögonen rullade och han var som sagt helt okontaktbar. Svårt att förklara exakt hur han blir. Det hände 2 gånger samma vecka. I Tisdags hände detta igen,men denna gången vara det längre. Kändes som 1 minut,men kan inte svara på om det verkligen var 1 minut eller bara några sekunder.Allt känns bra mycket längre än vad det i själva verket är. Men det var först i Tisdag jag insåg allvaret. Igår ringde jag sjukvårdsrådgivningen och hörde vad man kunde göra. Dom ringde i sin tur till en läkare på Barnmedicin på KSS,som sedan ringde upp mig. Vi blev inlagda över natten för observation och undersökningar. Dom misstänkte precis som jag att det kunde vara något slags epilepsi anfall.
Men som vanligt när man brukar söka för saker så upphörde dom. EEG:et dom gjorde visade heller inget onormalt. Proverna dom tog visade inget heller. Så idag fick vi åka hem och fortsätta leva i ovisshet. Rädslan om att dom ska fortsätta komma,och att vi aldrig får reda på om det verkligen är något eller bara en "fix idé" från pluttens sida. Rädd varje dag för att det ska hända igen eller att det denna gången blir ännu värre.
Håller alla mina tummar på att det aldrig mer återkommer,att det bara var inbillning!

För exakt 2 månader sedan kom vår älskade Hampus ut!
Vi har känt honom i 2 månader,fått pussat och kramats och bara myst ihop. Fått se honom le för första gången,se honom glad när man pratar med honom.
Tänk att man kan älska en liten varelse så mycket.
Du är underbar Hampus,precis som dina syskon!
Grattis på 2 månaders dagen!

Idag är det grått och trist ute,precis som jag känner mig inombords.Är helt utmattad i kropp och själ. Herrn jobbar hela tiden och jag får ta allt här hemma 24 timmar om dygnet 7 dagar i veckan. Ska väl vara så antar jag när man är "kvinna" och mammaledig. Eller? Ska inte klaga,jag har ju underbara barn när dom inte trotsar och gör revolt.

En mamma måste få någon/några minuter över till sig själv. Bara få sitta och glo in i en vägen kan vara riktigt skönt när man springer runt som en förvirrad ekorre på dagarna. För att man ska kunna orka allt det där vardagliga och leka med barnen,måste man få unna sig en minut.
Känns som det har blivit tabu att prata om hur jobbigt föräldra livet kan vara ibland. Livet är ju som sagt inte en dans på rosor direkt. Man måste våga vara ärlig. Alla behöver läsa Mia skäringers bok : Dyng kåt och hur helig som hellst. Någon mer ärlig människa får man leta efter. Vi måste våga mer,ta det där steget in i verkliga livet. Ingenting är perfekt.... Ingen är perfekt. Hur man än jobbar och sliter så blir det aldrig perfekt.
Perfekt är ett ord som borde förbjudas i mina ögon! Jag ska börja våga stå för att jag är trött och sliten inom bords!Att hålla det inne gör inte saker och ting bättre! Våga stå för den du egentligen är!
 En förvirrad,trött,sliten,grå och tråkigt 3 barns mamma,det är vad jag känner mig idag!

I denna roliga bilderbok för barn mellan 4 och 8 år har Mamma kommit i trotsåldern. Hon vill plötsligt inte stiga upp, göra frukost, gå till jobbet eller, när hon väl är där, gå från jobbet. Det är inte heller lätt när mamma alldeles bestämt ska ha den fina klänningen på sig, när hon hittar maskar efter vägen eller när hon ska prova "alla" skor på skoaffären. Då blir det Klara som får vara förståndig och klara skivan.

Tror den skulle vara väldigt nyttig att ha i barnens bokhylla. =) Så nästa beställning kommer innehålla denna boken.

Denna blogg ändrar verkligen karraktär! =)

Tog mig lite tid för att söka upp lite böcker om uppfostran och barn i trots åldern. För även om Haley's beteende är tillfälligt så skadar det inte med lite mera erfarenhet och information.

Hittade 2 böcker som nu är beställda och väntas komma inom kort.
 

Rävungen är berättelsen om sexåriga Sheila, en begåvad men emotionellt störd flicka. När hon binder fast en liten pojke vid ett träd och tänder eld, inser man att hon är farlig för sin omgivning och beslutar att hon skall tas om hand för vård. I väntan på en ledig plats på sjukhus hamnar hon i Torey Haydens klass för psykiskt handikappade barn. Nu börjar en hård och tidvis mycket otacksam kamp för att återge den lilla flickan hennes människovärde och hennes tilltro till omvärlden.

Denna har absolut inget med Haley's beteende att göra,men fastnade starkt för denna bok.

I januari 2004 fanns det plötsligt ett nytt ord på allas läppar: curlingföräldrar.

En curlingförälder gör allt för att sopa rent framför sina barn så att de snabbt, lätt och smärtfritt ska ta sig fram i livet.

Ett servicebarn betjänas av sina föräldrar utan att det krävs så mycket tillbaks av dem.

Men priset för detta är högt: vi får föräldrar som inte klarar av att sätta gränser och barn som inte kan visa respekt för vuxna och andra barn.

Många kände igen sig i Bent Hougaards beskrivning av den moderna föräldra/barnrelationen och diskussionen om våra olika roller tog rejäl fart. Den typiska curlingföräldern är ganska välutbildad, jobbar hårt, upplever sig som stressad och har höga ambitioner när det gäller barnen. Dessa ska inte behöva sakna något och de ska få uppleva tillvaron som lustfylld och stimulerande. Därför "sopar vi banan" framför dem, låter dem själva fatta olika beslut för att på så sätt undvika konflikter, men missar samtidigt en viktig poäng: barn är inte små vuxna som man ständigt kan förhandla och resonera med. De har inte alla verktygen för hur livet ska levas på bästa sätt, utan behöver föräldrar som vågar vara vuxna och som sätter gränser.

Detta är boken som lanserade begreppet curlingförälder och lär oss hur föräldrar att våga vara vuxna och sätta gränser för våra barn.

I Curlingföräldrar och servicebarn visar författaren på problemen, ofta på ett tillspetsat och humoristiskt sätt, och ger också förslag på hur vi kan hitta nya vägar till den goda barnuppfostran där barn får lov att vara barn och där vuxna vågar ta sitt ansvar.

Böckerna är beställda från adlibris.com

Ja då har det blivit Torsdag och planerna ligger på is. Vädret tillåter tyvärr inte så mycket roligt idag. Får bli en mysig inner-dag. 
Igår var vi på stranden med Susanne C och hennes barn. Mycket trevligt och efter en stund tyckte barnen lika så. =) Tog en stund innan dom kom igång och leka. Trodde faktiskt inte att det skulle vara så skönt i vattnet som det var. Härligt! Kom nog hem strax efter 7 och då blev det kvällsmat och sedan sängen för dom små.
För mig och herrn blev det filmen Farsan. Riktigt rolig,vet dock inte hur den slutade. :) Råka somna i soffan och där har jag sovit hela natten.Stackars rygg. :p

Nu slåss dom små,så det är nog dags att avbryta brottningen.
Ha en underbar dag!

Ja idag var det Onsdag. Har lämnat barn och landat hemma hos mamma. Skönt att slippa vara hemma ibland. Blir lätt att man får för sig en stor städning fast man lovat sig själv lite semester.
I eftermiddag kan det bli en sväng till stranden med trevligt sällskap.

Har inte så mycket mer att skriva om.I stället lägger jag upp lite bilder på vad som hände för oss i förra veckan!


Midsommarafton



Midsommardagen



Torsdagen 1/7



Fredagen 2/7

Sköna sköna Tisdag.Dagen har gett oss växlande väder och en mysig picknik på stranden med barnen,min mamma och Jessica. Planen var att bada,men vädret tillät inte det direkt. Blåsigt och mulet emellanåt.
Trots vädret hade vi ändå en väldigt trevlig dag. Efter pickniken åkte vi hem till Jessica för en stund.
Casper somnade i bilen och har sovit sen dess.Haley ligger fortfarande vaken och sjunger. Och Hampus är nybadad och tar en liten lur i babysittern.Snart är det dags för hans kvällsmål.
 
Gårdagen tillbringades i Skövde med Jessica och Hampus.Inhandlades ingenting denna gången,förutom cupcake ljus. =) På kvällen var det barnens tur att ta sig ett dop i karet här hemma och sedan lite sömn.

Imorgon är det dags för barnen att åka till lokalen.Jag och hampus tänkte ta lite semester och försöka att bara vara. Låter så lätt så,men det är det ju tyvärr inte.

Nu ska det snart ätas för att sedan slänga sig i bingen och träffa John Blund.

Natti Natti gott folk!

Har nog aldrig skrivit nåt annat än glada saker i denna blogg,varför sluta med det? Men som alla vet så har alla människor dåliga dagar. Idag är det ingen sådan dag,men ofta kryper dom in i kroppen och allt det glada försvinner. Jag har min underbara familj och mina älskade vänner,men ändå kryper ångesten om min kropp in på mitt liv. Jag försöker tränga bort alla onda tankar,men känner att djävulen på axeln tar över åter igen.
Kan inte minnas när allt började,vet bara att jag haft denna djävul länge.Sen jag kan minnas.
Under graviditeterna har jag lyckats ta över den.En smått ångest kunde smyga på,men den trängde jag bort.Jag lyckades smälla till den,och den gav upp. 
Trodde jag hade lyckats även denna gång.Men nu 6 veckor senare blir djävulen bara starkare och starkare.Den börjar åter igen få övertag över mig. Varje dag försöker jag knäppa den på näsan så den ska ge fan i mig. Jag lyckas för en minut och sedan är den tbx. Jag äter,men låren och magen bara växer för varje tugga jag tar. En endaste liten tanke på mat gör mig stor. Våg är förbjudet i mitt hem,hade jag en skulle jag förmodligen bo på den. Väger mig sällan och det är jag glad för,men ändå vill jag ha den där kontrollen. Veta varendaste lilla gram jag går upp eller ner. Besatthet eller dumhet? Men jag lever på hoppet och snart ska jag knäppa den där djävulen på näsan så hårt att den aldrig mer vill komma tbx. Jag ska trötta ut den så jag kan njuta av det jag äter och njuta av livet med familjen!