Har nog aldrig skrivit nåt annat än glada saker i denna blogg,varför sluta med det? Men som alla vet så har alla människor dåliga dagar. Idag är det ingen sådan dag,men ofta kryper dom in i kroppen och allt det glada försvinner. Jag har min underbara familj och mina älskade vänner,men ändå kryper ångesten om min kropp in på mitt liv. Jag försöker tränga bort alla onda tankar,men känner att djävulen på axeln tar över åter igen.
Kan inte minnas när allt började,vet bara att jag haft denna djävul länge.Sen jag kan minnas.
Under graviditeterna har jag lyckats ta över den.En smått ångest kunde smyga på,men den trängde jag bort.Jag lyckades smälla till den,och den gav upp. 
Trodde jag hade lyckats även denna gång.Men nu 6 veckor senare blir djävulen bara starkare och starkare.Den börjar åter igen få övertag över mig. Varje dag försöker jag knäppa den på näsan så den ska ge fan i mig. Jag lyckas för en minut och sedan är den tbx. Jag äter,men låren och magen bara växer för varje tugga jag tar. En endaste liten tanke på mat gör mig stor. Våg är förbjudet i mitt hem,hade jag en skulle jag förmodligen bo på den. Väger mig sällan och det är jag glad för,men ändå vill jag ha den där kontrollen. Veta varendaste lilla gram jag går upp eller ner. Besatthet eller dumhet? Men jag lever på hoppet och snart ska jag knäppa den där djävulen på näsan så hårt att den aldrig mer vill komma tbx. Jag ska trötta ut den så jag kan njuta av det jag äter och njuta av livet med familjen!