Sitter här framför datorn så gott som varje dag,ändå har jag inte ens en tanke på att gå in på bloggen. Jag vet inte vad som har hänt med mitt intresse för detta. Kan det bero på att man har fullt upp med livet för övrigt? Eller att man inte har ett skit att skriva om? Fast det sista kan det förmodligen inte vara,har ju egentligen överdrivet mycket att skriva om. Ska väl egentligen inte "skylla på" att jag har 3 barn och med andra ord bra mycket mindre tid. Men jag får nog tyvärrr "skylla" på detta.
Nog med allt svammel....
Skrutt har hunnit fylla 1 år,ja kan ni tänka er?! Fasen vad fort det gått,känns ju lixom som att det var "igår" jag fick se hans vackra ögon för första gången.
På Måndag börjar mitt "vuxenliv" igen... Har varit borta i över 1år från mitt jobb,och nu kommer jag alltså komma tbx helt. Ärligt så känns det helkonstigt,men samtidigt skönt. Har faktiskt aldrig varit ifrån mitt jobb så här länge, även om jag varit mammaledig förut.

Som sagt har jag massor att skriva om,men det vill helt enkelt inte komma ut.
Kanske skriver i morgon,nästa dag,månad eller kanske rentutav nästa år!
Den som finns kvar,den får se!



Ibland behöver man bara få vara sig själv,en smula barn och en smula vuxen.
 Ett ansvar är stort,ett ansvar kan även vara rätt svårt.
Känns som man behöver den där styrkan rätt ofta.
Ibland räcker det inte med att räkna till 100.