Ja vi är allt fortfarande kvar här i vår lilla "Cell"... Men dagen idag har varit en bra "kropps-dag" eller vad man ska kalla den. Skrutt har klarat sig utan syrgasen sen i morse (peppar peppar ta i trä) så vi får hoppas att han även klarar natten. För klarar han ett dygn,då kommer vi hem i morgon! Febern kommer och går,men inte konstigt att kroppen vill ha bort alla konstiga bakterier. Han har ju som sagt 3 virus att kämpa mot. Och skrutts hyss-humör har äntligen kommit tbx och hans härliga skratt! =) Det värmer i hjärtat det.

Fick åka hem en sväng och ta mig en dusch så jag äntligen fick lukta nyponros igen. ;) Herrn satt hos skrutt så länge. Jag hämtade först dom andra 2 barnen hos dagmamman. Även om jag träffat dom i helgen så längtade jag faktiskt efter att få hämta dom och mysa... Saknar att vara en hel familj,att vara på samma ställe. Känns som en evighet sist.

Snart kommer en sköterska och ska ge skrutt sin medicin. Så kanske bäst att göra sig redo för sängen. Är ju en ny morgon i morgon. =)

Natti Natti på er!

Ja då har det hänt en del sen sist jag skrev här. Lille skrutt och jag är inlagda på sjukhus igen. Vet inte vart jag ska börja och förklara allt och det kanske låter värre än vad det är,eller så är det så.

Först och främs så har skrutt Astma och när han blir förkyld så blir allt bra mycket värre än för en som har "normala luftrör"... I Januari i år fick vi åka in för att han lät fruktansvärt rossligt i bröstet och ansträngde sig när han andades. Då blev vi inlagda i 3 dagar,och det var då vi fick reda på vad som var "fel" på skrutt.
I slutet av Februari var det dags igen,men då var det dock lite värre... Vi låg inne i 8 dagar och dom gav inhalationer och bland annat lungröntga honom. Röntgen visade att han hade en tendens till lunginflammation,men inte helt tydligt. Och nu i Onsdags var det dags igen. Allt började egentligen i söndag. Vi hade en mysig dag på leklandet här i en stad vid oss. På kvällen märkte herrn att han började låta lite smått när han andades och även att han kändes varm. Febern togs och han hade då 39,7... Snabbt ändrades denna temp och låg helt plötsligt på 40,7 och där låg febern länge och inte ens alvedon hjälpte att få ner den. På måndagen ringde jag till barnmedicin som hänvisade oss till akuten. Där hade skrutt 40,9 i feber. När vi satt och vänta på läkaren inne på ett rum börjar skrutt krampa utav den höga febern. En sköterska springer och hämtar läkaren,som mest ser stressad och ointresserad ut. När Hampus väl slutar krampa går läkaren bara ut. Han säger inget,bara går! Sköterskan som var med fick förklara att man kan få dessa kramper när man har så pass hög feber. Där förlorade jag mitt förtroende för läkaren. Sen när han väl kommer in igen (efter 2 timmars ytterligare väntertid) är han fortfarande lika stressad och ointresserad. Han springer ut hela tiden då sökaren piper. Han gör sina test (lyssnar och tittar i hals) och sen skickar hem oss.
På Tisdagen låter han värre och har fortfarande 40,7 i feber. Ringer till rådgivningen och hör hur jag ska få ner febern. Fick inte så mycket tips,men att höga febern kunde bero på öroninflammation. Men läkaren i måndags kollade inga öron på min son!
På Onsdagen låter han ännu värre och fortfarande lika hög feber... Han bara sover och äter knappt. Han hade inte heller kissat sen kvällen innan. JAg ringer Vårdcentralen i våran lilla håla och dom skulle ringa mig kl 10 på Torsdags morgon. Hallå??? Jösses... Min pappa fixade så jag kunde ringa till en privatklinik och där blev jag väl omhändertagen. Möts av en otroligt lugn och vänlig röst,som hjälper mig. Hon tyckte dock att det lät allvarligt och ville att jag skulle ringa barnmedicin på kss. Och dit ringde jag. Först fick jag stri och sedan fick vi tid. Och väl där konstaterar läkaren att vi ska bli inlagda. Och även prover togs på skrutt.

Ja så här har vi alltså legat sen i Onsdags och verkar inte komma längre än inom dessa väggar. Provsvaren på proverna visade att skrutt dragit på sig 3 olika virus. RS Viruset,ett annat slags virus som jag tyvärr inte minns namnet på och även influensa. Så inte alls konstigt att han mått som han mått.
Idag är han mycket bättre i andningen,men syresättningen ligger snålt på 88 emellanåt. Så han har syrgas och det är där allt hänger... Vi kommer hem så fort han klarar sig utan syrgasen. Nu ikväll har han även fått dropp då han ätit som en liten bofink. Får hoppas han piggar på sig snart,för här blir man lite smått galen vill jag erkänna.

Snart kommer en rar liten sköterska och ger skrutt inhalation,så det får bli att fixa sig inför natten och sedan krypa ner. Är ju en dag till i morgon :)

Sov gott alla människor där ute. Ta väl hand om varann!!!
Puss och kram