Ja usch säger jag bara... Men ska inte klaga,finns dom som mår bra mycket sämre och har det så jämt.
Jag har det dock nu och sen försvinner det. Blir kanske lite luddigt inlägg för er som läser. För har inte tänkt gå in på alla detaljer. Men denna blogg är som en dagbok och för mig räcker det med att skriva en del,för att jag ska minnas det vid senare tillfällen.
I Måndags fick jag åka till akuten på kvällen,efter en jobbig dag. Dom undersökte och sedan efter jag envisades åkte jag hem.Dom hade velat haft mig kvar någon timme. Men jag gillar inte alls sjukhus och valde därför att åka hem. Hann inte mer än ut till parkeringen innan jag föll ihop. Herrn fick släpa mig in och där fick jag dropp och syrgas. Blev inlagd över natten och är nu hemma på permis. Kom hem igår,för att jag åter igen envisats. Tar jag det bara lugnt så går allt bra,får tänka mig lite för.Men jag hatar att se all röra framför mig,gillar inte heller att herrn får ta hand om det när han kommer hem från jobbet. Ska se om jag kan försöka göra ett ryck när jag vilat en stund. Barnen sköter sig just nu helt okej.. En vän kom och hjälpte mig att laga lite mat åt barnen. Det är just vid sådana här händelser som man verklígen får veta hur underbara vänner man har. Ni är mitt allt!!!
Kan inte tacka er tillräckligt,det räcker inte med bara några fjuttiga ord!

Som sagt kanske det är lite små luddigt,men skriver mest för min egen del.
Ha det så bra så skrivs det igen när det finns nåt att skriva om!
Puss och kram