Vardagen rullar på som inget hänt. Man jobbar och gör allt som vardagen hör till och allt går vidare.
Vi skänker dig en tanke i varje minut.
Man kommer hem och man börjar fatta. Tårar och tankar knappar in.
Varför ska allt vara så orättvist? Varför får vissa och inte andra stanna kvar?
Livet är en bra underlig grej,som man ska se som en bra sak.
Men när något sådant händer,det som inte ska hända. Först då fattar man att allt är så skört.
Lika skört som den tunnaste vasen i våra skåp,lika skört som löven på träden.
Man föds,man lever och man dör. Ibland tar livet slut alldeles för tidigt.
Ingen kan någonsin förstå,allt är bara tomt,med undrande tankar.

Löven står stilla på våra träd,är det du som håller dom stilla?