Igår flydde jag,idag är det en annan dag.
Om det fanns någon där ute som trodde att livet som mamma var lätt,då hade jag knäpp h*n på näsan.
För det är allt förutom just lätt.
Det tar på kroppen och får den slätaste hyn att bli rynkig. För tillfället är jag allt annat än slät.
Mina barn är underbara på alla sätt och vis. Dom har oxå rätt att vara barn och trotsiga.
 Men det sätter sig även på mamma-humöret.
Tålamodet tryter och man vill inget hellre än att dom ska lyssna. Det kokar över och man vill bara skrika.
En Mamma orkar inte jämt att vara pigg och glad.
Mina "tappa-tålamods-dagar" kryper fram allt oftare och jag vill bara fly. Fly från trots och blöjor för ett tag,för att sedan kunna njuta av bajsiga blöjor och trotsiga bar.
 Någon gång ibland eller ofta,vill jag mötas av ett leende barn och bara stanna tiden för ett slag.
 Bara få vara och få njuta av livet som mamma.
Men snart är det över och om 10-12 år sitter jag här igen och "klagar" för att min trotsiga 14 åring inte lyssnar  och gör precis som han/hon vill.
Jag vill försöka stanna upp för att andas och förlänga tålamodet för ett tag. Stanna upp för en minut och njuta.
Jag är en Mamma och en bra sådan till just MINA barn!