Dagarna går och nu är plutten 11 dagar gammal. Vågar nog inte ens skriva eller ens tänka tanken på att han är världens snällaste. Nu skrev jag det och nu kommer väl helvetet bryta ut. Men men nu är det gjort.
Han sover som han ska och säger bara till om han är hungrig eller behöver ny blöja. Minns tiden med Casper som var riktig jobbig. Kolik och mjölk allergisk,enbart orden låter ju kaos. Och det var det,men den tiden tog vi oss igenom och nu är han 2 år. Och klumpfoten har vi ju knappt märkt av.Det är först nu som han börjar protestera mot skenan. Jobbigt att höra orden INTE INTE koorna,men så fort han får på sig dom så är det som bort blåst.
Visste nästan att Hampus oxå skulle födas med detta.Har man fött 1 barn med klumpfot är det STOR sannolikhet att man föder ett till med detta. Oddsen med Casper var 1 på 1000, oddsen med Hampus var 1 på 35. Men han föddes med perfekta fötter och behöver inte "lida" som Casper. Casper har ändå haft tur eftersom han har lindrig klumpfot. Finns dom som föds med dubblesidig och måste opereras. Men vad är en fot mot en allvarligare sjukdom?En som inte går att bota eller göra något åt. En som man bara kan vänta ska ta över sitt älskade barns liv. En fot går som sagt att bota,en fot som är lite "galen" kan man leva med!

Igår var Bvc sköterskan på besök för att väga Hampus. Han har dock inte gått upp och det gjorde mig lite smått orolig. Han vägde 4110g när han föddes.På återbesöket vägde han 3925g och igår vägde han 4000g. Så nu hoppas jag på att han går upp i vikt till nästa vecka. Bara att vara mjölk ko om han känner för att smaska.

Nu ska jag försöka ta tag i livet och börja röja i garaget. Inget vidare direkt,men bara tanken får inte undan skiten där inne.
Ha en bra dag!