Jag och hunden trotsade regnet och tog en promenad med grannen. Känns skönt att komma ut och umgås lite med trevligt sällskap. Gör ju inte så mycket annat än att bara sitta här tyvärr.
Hade jag haft andra val hade jag garanterat valt bort detta. Börjar lära mig att man är alldeles för snäll ibland. Gör allt på andras villkor och utav vilken anledning då?
Man verkar inte få så mycket tbx ändå. Om man bara kunde ha lite stake i sig och göra som alla andra. Men som sagt är man alldeles för snäll och går med på det mesta. Bara för att få känna det den där vänskapen man alltid velat ha.
Men jag ska väl egentligen inte klaga,jag har allt det andra man behöver i livet. Mina barn och herrn i mitt liv. Vad mer ska man begära? Man blir kanske aldrig nöjd,och det finns dom som har det ännu "värre".

Nu ska jag ta mina klagande tankar och byta om,bege mig till staden och ta ut medicinen.Sedan till sjukhuset och ligga där i 1 timme. Sen blir det myskväll med dom små!