Jag har nog alltid varit en grubblare. Funderar på allt i minsta detalj,men på senaste tiden har grubblandet fått stanna kvar där inne för tiden har inte riktigt räckt till. Mina tankar har just nu startat angående ängla föräldrar och barnlösa familjer. Läser endel bloggar om detta och jag kan inte sluta fundera. Jag har konstaterat att jag är världens lyckligaste människa. Jag har fått 2 friska barn och nu är det 3:e på väg. Även om graviditeterna inte varit en dans på rosor så har dom ändå varit helt smärtfria. Men jag kan iaf få barn. Utan som hellst problem.
Vad är det som säger att vissa ska kunna få och andra inte? Och vad är det som säger att vissa barn ska få stanna på denna jord och andra inte? Varför ska våra små änglar ryckas ifrån oss? Vem är det som har bestämt att livet ska se ut som det gör? Att andra får leva och andra inte. Att rycka ett helt friskt barn ifrån en väntande familj och ett väntande hem,utan som hellst anledning.
Allt låter luddigt,jag vet. Men mina tankar kan vara bra luddiga ibland.
Och vem är det som bestämt att vissa ska kunna få barn utan som hellst problem,men andra dom ska få kämpa och ändå kanske aldrig få några? Jag "brukar" säga att livet är bra orättvist och det kommer jag fortsätta att säga. Visst att livet inte alltid kan vara en dans på rosor. Men varför ska allt vara så "hårt"...
Jag skänker en tanke till ängla föräldrar och en tanke till barnlösa föräldrar. För det är tyvärr allt jag kan göra. Hade jag kunnat ge ett barn tbx till en väntande familj,då hade jag tagit mitt trollspö och utan tvekan gjort detta.
Hade jag kunnat ge en barnlös mamma och pappa ett barn,då hade jag utan tvekan ropat på storken,och gjort mamman eller pappan friska...
Och jag kommer alltid vara tacksam för dom underbara och älskade barn jag skapat och fått.